


Jag har tittat på bilder från premiären av Tim Burtons film Alice i underlandet och kom att tänka på det gamla uttrycket "lika barn leka bäst" eftersom en del av paren kom dressade på matchande sätt.
Den frågan är alltid aktuell som t.ex. när barnen är små och man klär de små söta liven i likadana kläder eller i tonåren när de något mer medvetna sötisarna vill ha samma kläder som alla andra oavsett stil eller pris. Tanken att vara udda är mer skrämmande än något annat.
Vad händer sedan? Om vi tar medelåldern som ett begrepp så händer någonting och man vet egentligen inte vad men helt plötsligt kommer osäkerheten och ångesten. Kanske borde man veta bättre när det gäller kläderna men ändå går det ibland fel. Som här, med matchande kläder.
Någon detalj eller så funkar för mig men inte hela paketet med färg, mönster och accessoarer. Åh andra sidan finns det de som tycker tvärtemot. En person som alltid går sin egen väg och klär sig precis som hon behagar är underbara Kitty Jutbring vann t.ex. pris för bäst klädda den här kvällen!
Bilderna har jag lånat från finest.se och fotografen heter Karina Ljundahl. Vad tycker du om matchande klädsel, kommentera!
Kitty är ju på nåt sätt inte utklädd. Utan uttrycker sig själv. Och det är väl där det kan bli fel om man ska matcha någon annan? Det är det jag tycker du verkar vara så duktig på - att ta fram den Personen som man är i klädseln. Inte att försöka vara någon annan....
SvaraRadera